Vi blir fler och fler och fler

Den förste örebroaren som nämns vid namn i skrift var en invandrare och med många hitflyttade är det något som verkligen är typiskt för Örebro. Han hade det tyska namnet Heneke och var borgare i staden runt 1325. Vid den tiden fanns det inte så många som bodde här, men flera hundra år senare tog befolkningsökningen verkligen fart. Sedan mitten av 1800-talet har staden växt jättesnabbt och det beror på att folk har flyttat hit från landsbygden och andra länder. Det ser likadant ut i de flesta mellanstora och stora städer i Sverige och i resten av världen. Fler människor drar sig till städerna helt enkelt. Men vilka är vi som flyttat hit? Och hur många kan vi bli egentligen?

Inflyttningen till Örebro har gått stadigt uppåt, men under tre perioder har det gått särskilt snabbt:

  • Mellan 1895 och första världskriget
  • Efter andra världskriget
  • Vår egen tid, på 2000-talet.

Flyttlass

På tjugo år, mellan 1880 och 1900 fördubblades antalet boende i Örebro, från 11 785 till 22 013 invånare. Tio år senare hade vi blivit ytterligare 10 000 fler. De gamla örebroarna fick se staden förändras i grunden på några få årtionden. Nya gator och hela stadsdelar som kom till och okända människor som gick omkring på de gamla välkända gatorna och torgen. En sån snabb förändring upplevdes förmodligen som både konstig och lite skrämmande.

Inflyttade som var födda utanför Sverige var ganska få vid den här tiden. Men industrierna var beroende av expertkunnande och arbetskraft utifrån inom vissa specialområden. Från och till bodde tyskar och andra européer här för arbete i skoindustrier och kexfabriken till exempel. På Elgérus färgeri fick några immigrerade skottar arbete på 1870- eller 80-talet. Det sägs att det var tack vare dem som fotbollen kom till i Sverige! De flesta som flyttade in runt sekelskiftet 1900 kom från landet, från Närke och landskapen runt omkring och från Bergslagen.

För de från landsbygden var flytten till staden också en flytt till det moderna. Staden stod för framtiden. Här fanns nya arbeten i industri med ny teknik och kommunikation. Och att så många andra gjorde samma sak och flyttade hit samtidigt gjorde mycket för stämningen mellan människor. Är man nyinflyttad till en plats känner man sig ofta vilsen och söker efter nya sociala sammanhang. När så många nya människor möts samtidigt på en plats under en kort tid händer något. Det blir grogrund för nya samtal, nya idéer och nya sätt att umgås. Särskilt när de allra flesta som flyttade hit var unga människor. 

Flyttat hit för att plugga? Denna klass tog studenten på Handelsgymnasiet i Örebro 1916.

Mellan världskrigen börjar Örebro växa rejält geografiskt för att alla ska få plats. Små socknar och kommuner vid stadens gränser vävs in i staden efter hand. Som Almby, Axberg, Längbro och Ånsta. Man tycker att det i längden blir enklare att samla all kommunal administration i större enheter eftersom det ger medborgarna mer för skattepengarna.

Det behövdes många nya förskolor. En av de första som byggdes i Örebro var Längbrotorg, bilden från 1955.

Ett växande och modernt samhälle som Örebro behövde mer gatuunderhåll, omsorg och skola. Allt byggs ut i en rasande takt. Ännu fler människor behövs för att arbeta inom administration och serviceyrken, handeln byggs ut och även industrierna fortsätter att bli fler och större. Köerna till bostäder och dagis blev längre och längre. Mellan 1930 och 1965 nästan fördubblas stadens befolkning, från 41 000 till 80 000. 

På 1960-talet hade man en stark framtidstro, barnkullarna var stora och många fick det bättre. Arbetslösheten var låg och det var bara att bygga och bygga, allt eftersom Örebro växte. De styrande fantiserade om hur många vi kunde bli egentligen. I november 1966 hölls en konferens i konserthuset med titeln ”Örebro i förvandling”. Kommunalrådet Harald Aronsson drog upp visionerna för framtiden. Han konstaterade att Örebro hade vuxit, särskilt under de tre sista åren. Nya industrier, att det kom tre fakulteter på den snart etablerade universitetsfilialen, en ny teater och nya idrottsanläggningar var några av flera förklaringar till befolkningsökningen. Och så hade man räknat ut att år 2000 skulle det förmodligen bo 300 000 personer i Örebroregionen. Man tog i lite i överkant, men 2014 bodde ca 290 000 i Örebro län så helt tokigt var det inte.

Invandring från andra länder har alltid funnits men sett olika ut i olika tider. Under 1960-talet behövdes arbetskraft i Sverige och Örebro. Många från Jugoslavien, Finland och Italien flyttade hit och fick jobb.

Leopold Maher på Johnson metall 1966

Också i vår tid är befolkningsökningen i Örebro snabb. Ungefär 40 procent av nya örebroare är nyfödda, övriga 60 procent är inflyttade. De flesta av de inflyttade, nästan hälften, kommer hit från andra länder. Örebro universitet lockar också hit nya invånare. Bara 15 procent av alla som flyttar hit kommer från Örebro län. Ålderspensionärerna kommer att bli alltfler fram till 2020. Det är främst bland de yngre pensionärerna, 65-79 år, ökningen sker. Andelen personer i arbetsför ålder växer inte lika snabbt.